20060604

Replik till Liza Marklunds artikel i Expr*ssen

Liza Marklund förklarar sammanbitet i Expressen att piraterna (inte hon själv förstås, utan de på nätet) inte är idealister som vill sprida information utan snåljåpar som vill ha allt gratis.
Hon framför en del ganska bra argument där, som att artister självklart måste få betalt. Hon framför också de vanliga argumenten som visar att hon inte tänkt innan hon tycker.

1) Varför är det då inte gratis med bredband och datorer och mjukvara och så? Kan också kallas Varför Stjäl Ni Bara Av Mig?-argumentet.

Svaret är dels att programvaran redan är gratis, eftersom de som skriver den tycker att den skall vara det. Till skillnad från författarna har programskrivarna alltså lust att ge bort sina alster och "äta nätpiraternas tacksamhet till middag" som Liza så fint formulerar det. Att de kan göra det beror på att de har riktiga jobb också, samt att folk tycker att deras gratisprodukter är så bra att de betalar för dem ändå, trots att de är gratis. Anledningen till att datorer och bredband inte är gratis är att de är fysiska produkter som inte går att kopiera gratis. Om vi kunde så skulle vi. Om jag kunde ge en dator till varje medborgare så skulle jag göra det. Ingen borde nämligen sakna dator i dessa dagar, om det inte är ett medvetet val.
Att göra elektroniska kopior kostar inget. Inget blir förbrukat, inget hinder finns för att man gör ett oändligt antal kopior. Musik, böcker, program och idéer är immateriella saker och sådana låter sig kopieras utan problem. Det är en viktig och uppenbar skillnad, men tydligen svår för många att förstå eller åtminstone att erkänna i debattens hets.

2) Bokförlagen behövs, och de som jobbar på skivbolagen måste få sin lön. Vi marknadsför och marknadsför och marknadsför. Hon skriver egentligen "marknadsavdelning, PR-byrå och distributionsföretag" men de är i det här fallet samma sak.

Svaret här är att det är klart att de skall ha betalt om de gör nytta. Skillnaden är att de kanske skulle ha betalt som alla andra, för utfört arbete. Den som står vid en maskin och tillverkar dragkedjor får inte lön varje gång någon drar upp gylfen, utan för den tid han står vid sin maskin. I underhållningsbranschen har man däremot ett royaltysystem som baserar sig på utdelning per försäljning.
Det rimliga är snarare att den som skriver boken därefter betalar en korrekturläsare för att korra texten, kanske en redaktör för ett par timmars jobb med att göra bedömningar och ge rekommendationer. Därefter skall boken vara författarens att sälja som han finner lämpligt, och behålla hela vinsten därav. Ett av tusentals sätt vore att skriva sitt bankgironummer på sista sidan, lägga upp boken på Pirate Bay och låta en miljon människor per dag se den ligga där. Kanske fem procent av dem laddar ned den. Då har vår författare plötsligt femtio tusen läsare, om bara boken finns där EN dag. Kanske tio procent av dem tycker att den var bra nog för att de skall skicka 25 spänn till författarens konto. Då har han tjänat en skaplig hög med pengar. Han har dessutom fått en massa uppmärksamhet, vilket gör att nästa bok kommer att laddas ned av hundra tusen personer. Hur många författare får verkligen 25 kronor per såld bok? Hur många exemplar säljer en genomsnittlig författare av varje titel?
Jag vet ingen annan annonskanal som ger direkt information om en produkt till en miljon personer utan att kosta något, men vad vet väl jag om marknadsföring? I stort sett bara att av de senaste tjugo skivorna jag köpt hade jag först laddat ned arton från nätet och provlyssnat, och de två sista hade jag redan på vinyl.
Om jag kunde ge pengar direkt till artisten hade jag köpt mer än arton skivor, för priset hade varit en bråkdel av det nuvarande. Jag hade nämligen inte behövt betala för tre olika marknadsförare som kallar sig olika saker.
Förlagen behövs i framtiden också, men inte med den funktion de har nu. De kan vara ett kvalitetsmärke som visar nätkunden att de har läst och bedömt verket och tycker att det är värt att ackreditera. Jag skulle som kund alltså kunna bläddra bland verken och se att "det här har Deutsche Grammofon signerat, då vet jag att det faktiskt är bra" och jag skulle tryggt kunna betala lite extra för det eftersom jag fått ett mervärde genom denna kvalitetsstämpel.

3) Konstnärerna får inte mer betalt om alla stjäl deras arbete på nätet.

Om konstnärerna bifogar en prislapp kommer de att märka att folk faktiskt är villiga att betala för kvalitet. Om de inte ger oss en möjlighet att göra rätt för oss, hur skall vi då göra det?
Om musikbranschen redan från början hade skapat ett sätt för fildelarna att betala för musiken, ungefär som iTunes fungerar nu, skulle den här frågan se helt annorlunda ut. I stället valde man att skrika i högan sky, som alltid när tekniken förändras, och börja åtala folk för stöld i stället för att helt enkelt ställa upp en kassaapparat någonstans i processen.
Cory Doctorow skriver böcker och skänker bort dem på nätet. Det har han blivit ganska förmögen på. Tim O'Reilly är förläggare och hans inställning är att det stora problemet för hans förlag inte är den utbredda piratkopieringen av deras böcker utan att över huvud taget få dem kända.

4) Om allting är gratis blir det ingenting värt.

Det här är en ideologisk ståndpunkt, och ganska svår att värdera, men verkligheten bidrar i alla fall med lite data som borde finnas med i ekvationen.
Linux, det operativsystem som utvecklats gratis av entusiaster på nätet, är ett robust och pålitligt system. Det kostar noll, men det finns ändå en hel svärm av företag som lever på att sälja färdigförpackade linuxpaket. De tjänar pengar eftersom folk vill göra rätt för sig, om de bara får chansen. Vatten på flaska är generellt samma vatten som finns i vattenkranar, men med lite gas och kryddor i och till salu för två tusen gånger högre pris. Folk köper det, eftersom de tycker att det är värt det lilla extra. Kanske det är värt ett par hundralappar att få en bok som är tryckt på bra papper och med en bra inbindning. Jag köper ibland mina favoritböcker i hårdpärm. Oftast vill jag bara få i mig innehållet, och då köper jag pocketar. Kunde jag köpa de böckerna som textfiler i stället för pocketar för en tia styck i stället för sextio kronor styck så skulle jag göra det i stället. I det läget skulle jag ha författaren själv som kassör i andra änden, och inte betala en tia för pocketpapper och en tia för att få boken levererad till en bokhandel och en tia för att de har den på hyllan och en tjuga till marknadsförarna. Inga av mellanhänderna har nämligen bidragit till min njutning av boken, och därför vill jag inte betala dem.
Tanken att saker som är gratis saknar värde är en mycket intressant tanke, eftersom den säger så mycket om personen som har den inställningen. Den visar till exempel hur man värderar hälsa, kärlek och livskvalitet. Den visar att man fullt och fast anser att allt går att mäta i pengar. Det är den sortens tankesätt som i slutändan leder till att man beskriver barn som "produktionshinder" när man gör företagsanalyser. Det är ett kallt och hårt sätt att tänka, men mycket trendigt och affärsmässigt.
Jag och många andra är hjärtligt trötta på den trenden, och välkomnar nya alternativ.