Vad det handlar om

Sydsv*nskan har i dag ett par artiklar som antagligen skall balansera varandra - dels en debattartikel av centerns J Lin*nder om att privat fildelning skall vara laglig, dels en artikel om att Pir*tpartiet består av oengagerade spolingar som fuskar ihop gräsrotskampanjer.
Strävan efter balans är väl bra, men båda artiklarna haltar en smula. Först och främst för att JL inte riktigt förstår vad fildelning är. Han skriver om att icke-kommersiell nedladdning bör vara laglig men att vi inte kan ensidigt säga upp våra åtaganden att försvara utländsk copyright. Fildelning innebär alltid att man även laddar upp. Att ladda ned saker är en helt annan sak. Skillnaden är lika stor som mellan vanlig landsväg med trafik åt båda hållen, och motorväg med räcken och betongmurar.
Styrkan med p2p-näten är att all slags kultur, även bortglömd eller okänd eller lågbudgeterad, når ut eftersom den som älskar en sak lägger upp den så att andra kan se den. Det är detta som leder till mångfald. Ren nedladdning har varit laglig hela tiden så länge man laddar hem från musikkartellernas butiker, men då upphör mångfalden och utbudet går från världstäckande till amerikansk top-20.
Artikeln om pir*tpartisterna är skickligt skriven, rent stilmässigt. Den lyckas hela vägen ta upp saker på ett negativt sätt för partiet, och den som trodde att "alla skriverier är bra reklam" borde ta en titt på den här artikeln. Den lyckas på liten yta framhålla att piraterna inte bryr sig om musikerna, att de inte förklarar för folk som inte förstår, att de inte vet varför de engagerar sig och att de bedriver kampanjer på insändarsidor under falsk flagg.
Den sista biten är mest intressant.
" – Eftersom vi aldrig skriver att vi är från [partiet] ser det ut som det är en massa vanliga svenskar som är upprörda, säger [GN]."
Det är möjligt att GN formulerat sig så, det kan jag givetvis inte veta, men det förvånar mig att det tydligen finns en skillnad mellan "vanliga svenskar" och politiskt aktiva. Det är en förskräcklig tanke. En gång i tiden stod det i författningen att all makt utgår från folket, vilket måste betyda att det är folkets engagemang som formar politiken. Genom någon slags vedervärdig urholkning av det politiska begreppet har ett nytt politiskt frälse uppstått, och det är inte bra om vanliga svenskar lägger sig i.
Det är klart att de som skriver in är vanliga svenskar. Det är JL på debattsidan och PTO på ledarsidan också.
Det GN och JL verkar ha gemensamt är att de representerar en massa "vanliga svenskar som är upprörda", och det finns en anledning till att de är det. Det som är pir*tpartiets viktigaste fråga, den som det skrivs i särklass minst om eftersom det är bekvämare att skriva om hur fel det är med kultur som är gratis.
Anledningen till att en miljon svenskar är upprörda är att de kriminaliserats helt plötsligt, och att överåklagaren betraktar dem som en variant på kriminella MC-gäng. De är upprörda över att Bodstr*m i mars månad förklarade i DN att den nya lagen inte skulle användas för att jaga fildelare, utan bara de som tjänar grova pengar på förfalskning av skivor. Direkt när lagen klubbades igenom utan märkbara protester ändrade han uppfattning och satte blåslampan på åklagarna att börja jaga enskilda privatpersoner. Upprördheten handlar om bötesbelopp på närmare 20.000 kr för ett brott som aldrig bevisats orsaka någon ekonomisk eller annan skada. Fildelning ses av rättssystemet som grövre brott än misshandel, av allt att döma.
Det är denna skillnad mellan lagstiftarnas tankevärld och folkets vilja, och politikernas löften kontra handlingar som är den viktiga frågan. Journalisterna och debattörerna undviker den så gott det går, men förhoppningsvis går det inte att stoppa tillbaka den här kaninen i hatten igen. Frågan är uppe, och borde behandlas med den respekt den förtjänar.