Personligt ansvar

Återigen har en svensk banks kunder lurats att avhända sig miljoner, genom att någon skrupelfri person skickat dem ett brev som fått dem att glatt gå till en falsk website och mata in säkerhetsuppgifter. När man läser brevet blir man milt orolig för hur det står till med folk. Svenskan i brevet är så undermålig att varje något så när alert person borde inse att det är något fel. Formuleringarna är i klass med "Du mig skicka kontonumren bästa sätt, annars kontot aldrig mer funktionsdugligt."
Rimligen borde man känna att något är fel. Rimligen borde man kontakta banken och fråga hur det står till. Problemet är att svenskarna inte längre är rimliga.
När Eländet bröt ut igen i Libanon var tidningarna fyllda med artiklar om upprörda resenärer som satt fast i Beirut och fick vänta flera dagar på att bussas ut. Någon var oerhört kränkt av att ha skeppats ut ur krigszonen ombord på en båt där han inte fått enkelhytt, och luften var dålig trots att han sagt att han ville ha en hytt med luftkonditionering eller åtminstone bra luftväxling.
Kanske det hade varit bättre att stanna i Beirut i så fall, även om det var mer bly i luften där?
Några av personerna som undsattes var mycket upprörda över hur lojt de bemötts av UD:s folk på platsen, "Det var som om man fick skylla sig själv när man åkt hit!".
Borde man inte det? Finns det inte en gräns för hur dum man egentligen får vara?
När har man rätt att kräva att folk skall ta ansvar för sina egna handlingar? Om de går på ett lurendrejeri som är så uppenbart att en mellanstadieelev kan se att det är något skumt med det (här avses Nigeriabreven)? Om de åker till något som under modern tid i stort sett oavbrutet varit en krigszon? Om de passerar varningsskyltar med texten "extrem lavinfara, åk inte i opistat område", och hakar ned avspärrningsrepen för att kunna ta sig ut i lavinzonen?
När är man så pass enfaldig att man helt enkelt får stå sitt kast? Hur mycket skall man få förlita sig på att allmänheten skall reda ut det man själv ställer till med sina medvetna handlingar?
Det har skrivits spaltmil om konceptet "kulturkanon" och huruvida det är lämpligt, förkastligt eller till och med fascistiskt att göra listor över vad folk bör ha läst. Kanske det är dags för samhället att fundera på vad folk bör ha förstått i stället. Är det inte dags att sätta individens frihet i relation till individens ansvar, för första gången på ett par decennier?
När folk har problem med att hantera sin vardag av en eller annan anledning kan de tilldelas en "god man" som har hand om deras pengar så de inte skall ställa sig själva på ruinens brant. Kanske det borde vara en automatisk påföljd för de som går på de mest genomskinliga internetbedrägerierna? Ett års prövotid där en vuxen har hand om pengarna medan man går en studiecirkel och lär sig känna igen vad som är uppenbart orimligt.
Lektionerna, godmans-uppdragen och översynen av detta borde kräva en del mänskliga resurser, och det skulle med andra ord bidra till att sänka arbetslösheten medan det samtidigt skulle minska samhällets kostnader för diverse ogenomtänkta tilltag. Det känns som en lösning som alla vinner på.