Chickenrace

M*rika F*rmgren skriver ett glödande upprop för upphovsrätten i C*rren. Hon börjar med att måla upp en hofull vy över den civilisationens död som det skulle innebära om kreatörerna gick i strejk. Tystnad på puben, vilket lidande. Inget i radio, inget i TV, inga vykort och inga filmer. Visst vore det fattigt.

Ja, visst vore det hemskt. Om det inte vore så att jag hade över nittio hyllmeter böcker hemma skulle jag darra av obehag. Om jag inte tillbringat tre fjärdedelar av mitt liv med att köpa skivor, filmer och tidningar som finns kvar skulle jag onekligen känna mig hotad. Problemet är att de varor jag redan köpt inte fungerar som MF och resten av upphovsrättsinnehavarna vill, jag behöver inte betala boken VARJE gång jag läser den, även om förläggareföreningen hemskt gärna vill att det skall vara så (vilket B- Ask glatt kommer att klubba igenom när de kommer sig för att be om det). Det är nämligen så, MF, att när jag köpt en produkt är den min. Jag kan avnjuta den när och hur jag vill, trots upphovsrättsinnehavarens ihärdiga gnäll. Än så länge.

MF är en av de hundratals debattörer som gett sig fan på att någon vill ta bort upphovsrätten. Lustigt nog har jag fortfarande inte sett någon faktiskt argumentera för att detta skall göras. Det är ett plastargument som försvararna av dagens upphovsrätt kommer dragande med på samma sätt som man ropar "varg" varenda gång en jakthund försvinner i skogen. Jag vet ingen som vill ta bort upphovsrätten. Jag känner däremot många som vill förändra den och anpassa den till dagens verklighet i stället för 1800-talets som den i dagsläget är utformad för. I stället väljer påfallande många att sätta klackarna i marken och yla om att elaka pirater försöker stjäla deras inkomster. MF skriver yvigt om att marknadsekonomin förutsätter att man har rätt att tjäna pengar på sitt verk, men hon talar väldigt lite om att marknadsekonomin också förutsätter en viss vilja att följa med sin samtid. MF vill ha kvar ett system som är lika otidsenligt som isutkörarnas skrå, eller den utbredda sadelmakeriverksamheten. Marknadsekonomin slog ihjäl de två branscherna och de som var i dem anpassade sig, men tydligen skall man bara använda vissa bitar av marknadsekonomins lov när man argumenterar. Hmm.

MF avslutar med att uppmana till en dags strejk för alla kulturarbetare och utsatta kreatörer. Får jag komma med ett mindre mesigt förslag? Gå ut i generalstrejk i ett kvartal. Låt mig slippa disco-skiten på puben så jag kan föra ett samtal i normal ton med mina medmänniskor. Släck ned de 15 identiska kommersiella radiokanalerna som sägs stå för "mångfald". Gott folk, sluta köpa skivor och filmer och biobiljetter i tre månader. Låt oss se vad som händer. Jag har i alla fall den kulturbuffert jag behöver för att kunna övervintra ett kvartal utan nya inköp. Med den lagliga, fria kultur jag finner på nätet och den diskurs som förekommer där har jag dessutom de nyheter jag behöver utan att behöva handla något nytt. Så, vad sägs? Ska vi skicka en signal till de gnällande upphovsmännen att det redan finns femhundra år av skapad kultur där ute, och att det mesta av det är bättre än det som skapas i dag? Tror ni tre månader utan intäkter räcker för att skicka en signal till skiv-, film- och bokbranschen att det är dags att låta 1800-talet vila i frid? Jag har inga som helst problem med att säga upp min TV-avgift och i stället för att sitta och konsumera direktsändning ägna mig åt att umgås med folk igen. Kanske framför en redan betald film från anno dazumal. Helt lagligt, och utan att betala ut mer pengar. Jag förutsätter att under strejkkvartalet kommer inte heller några bidrag att betalas ut till tidningar, operan eller annan strejkande kultur. Inga stödpengar till provanställda journalister. Inga bidrag av något slag. Precis som vanligt får de som strejkar lösa lönefrågan på annat sätt.

Jag vet att B- Ask är redo att gå långt för att få stå på scen tillsammans med sina artistvänner, hon har i alla fall inga problem med att skrota ett århundrade av progressiv lagstiftning. Jag vet att staten är redo att gå in med pengar när bankerna svackar en liten aning men tror ni att staten är beredd att gå in och rädda skivbolag som bygger sin verksamhet på förväntade eviga miljardintäkter? Tror ni man går in och räddar de hundratals biografer som hade råd att köpa en helsida i D*gens N*heter för att kverulera om "hotet mot biografnäringen", som deras egen statistik visade var lögn rakt igenom? Exakt hur mycket litar ni på att glamoursökande politiker håller er under armarna?
Vill ni verkligen ta reda på det? Jag är villig. Kom loss!