En man av den gamla sorten, med insikter av den gamla sorten.

Si*wert Öh*lm, en man med en lysande framtid bakom sig, skriver i B*rås T*dning att bloggandet är en elitistisk syssla för vulgära och ytliga människor, ungefär. Det är inte första gången han har fel. Det lär inte vara den sista heller.

Si*wert har som bekant ett förflutet som TV-personlighet, bland annat som debattledare i en föregångare till dagens Debatt. Då, som nu, handlade programmet i stor omfattning om att programledaren avbröt folk och i görligaste mån försökte åstadkomma konflikter snarare än begriplig och givande diskurs. Si*wert slutade med detta ungefär samtidigt som han ställde upp för sin gamle vän Sigv*rd M*rjasin som ertappats med att dubbelfakturera och manipulera kvitton. Som karaktärsvittne framhöll Si*wert att folk var hatiska mot M*rjasin eftersom de var antisemiter, vilket kom som en överraskning för en stor del av de upprörda som trodde att de bara var antififflare. Si*wert har också profilerat sig som en mycket kristen person, som kritiserat att SVT vek sig för "homolobbyn" när de lät J*nas G*rdell och M*rk L*wengood presentera melodifestivalen.

Några av Si*werts springande punkter när det gäller kritiken mot bloggarna är till exempel att de är "egotrippade". Detta är stor humor när det kommer från en tidigare programledare i TV, ett yrke som inte direkt är känt för sina självutplånande utövare. Det andra och mer häpnadsväckande är hans åsikt att bloggandet leder till ett elitsamhälle där samhällsdebatt blir en exklusivitet för ett fåtal. Detta är ett märkligt synsätt. Om något är allmängods så är det just bloggandet. Alla har samma chans att göra sina röster hörda, något som inte var sanning för ett par år sedan när tidningarna och TV omsorgsfullt valde vilka som skulle få presentera sina åsikter. Det var definitivt aldrig sanning i det debattprogram han ledde.

Si*wert är också snar att använda uttrycket "haverister", som alltid är den intellektuellt svages argument mot någon vars position han ogillar. Kan man inte formulera riktig konkret kritik kan man alltid kalla motståndarsidan för "rättshaverister" och på så sätt försöka ogiltigförklara deras argument. Just detta beteende sätts ur spel i bloggosfären eftersom folk får chansen att presentera sina åsikter, och om någon ogillar dem är det upp till honom eller henne att själv formulera sig bättre i sitt eget forum. Mirakulöst nog har internet gett alla den här rätten, man måste inte längre vara känd eller kompis med någon politiker för att få komma till tals. Givetvis är det här oroande för den gamla sortens mediapersonligheter, eftersom det betyder att just personligheten hamnar i baksätet i bloggsammanhang. I bloggosfären handlar det snarare om att kunna föra ut sina idéer på ett bra sätt. Vad du heter, vem du är och vilka du känner är egalt för läsarna.

Detta är sann demokrati, en författare - en röst. Det är därför det kliar i politikernas händer för att reglera och strypa det okontrollerade bloggandet, och det är därför gammelmedias gamla tillskyndare känner sådant obehag inför denna oregerliga zon där man inte visar de äldre tillbörlig respekt.
Mitt råd till Si*wert är att han inte ska hålla andan medan han väntar på att bloggvågen skall blåsa över och att folk skall återvända till att ta till sig allt som sägs i tidningar och TV som om det vore hugget i stentavlor.
Det lär inte hända, lyckligtvis.