Luddfiltret är fullt.

L*sse W*erup presenterar en analys av ett finskt skottdrama i en känd svensk kvällstidning, och lyckas göra det i särklass luddigaste och intressantaste argument för FRA jag sett hittills. Faktiskt bättre än min grannes, att det vore bra om FRA avlyssnade oss alla för då kunde man ju ringa till dem och fråga vad det var frugan sade att man skulle handla när man glömmer det. LW:s argument går i korthet ut på att FRA, den civila militära spionageenheten som inte får eller vill titta på privatpersoner, skulle vara utmärkt lämpad för att titta på alla privatpersoner för att räkna ut på förhand vilka som kommer att begå våldsdåd.
LW borde se en film som heter M*nority Rep*rt. Den sägs handla om precis sånt här. Hur man dömer folk baserat på teorin att de kommer att göra något i framtiden. Jag rekommenderar att LW kryper i fängelse en månad och tänker lite mer på det här. Rent statistiskt är det nämligen så att journalister dricker mer än genomsnittet, vilket gör det statistiskt mer troligt att han kommer att köra i fyllan, och genom att krypa i buren på en gång och lämna in körkortet kommer han INTE att meja ned en busskö full med skolbarn. Se där, vi har redan räddat liv.

Han hänvisar också till ett nyhetsinslag där en polis gör en nätsökning på den pistoltyp gärningsmannen använt och fick runt 8000 träffar. Polisen påpekade att om man ägnade tio sekunder till varje sida skulle det ta 130 timmar att skumma igenom dem. LW tycker att det vore väl investerad tid. En sökning är vad man gör den till, och det finns annat än just det där vapnet. Låt oss ta bort skygglapparna och vidga sökbegreppen så frågan blir mer relevant. Söker man på "weapon" eller "gun" eller "firearm" eller "rifle" tillsammans får man 322 miljoner träffar. Alla de här är exakt lika troliga som de 8000 träffarna i TV-inslaget att peka på en blivande mördare. Så hur tycker LW att vi ska gå igenom alla de här sidorna? FRA:s superdator. LW har inga som helst problem med att den här "hemliga byrån" snokar i vad civilbefolkningen har för sig och försöker gissa vad de tänker göra. Något att tänka på om ni avser att vara källa åt honom i något ärende. Han antyder att det är konstigt att man värderar avsikten med brottet olika. "När det gäller terror kan man satsa resurser, men inte när det gäller vanliga massakrer på oskyldiga."
Det är självklart att alla former av våldsbrott skall stävjas, men att göra det via nätscanning lär vara en synnerligen ineffektiv metod. Det handlar om ungefär 600 man-år för att gå igenom de där 322 miljonerna vapensidor med den hastighet polisen uppgav. Vi har fortfarande inte letat efter "gevär" eller "pistol" eller "vapen" på svenska (eller finska) så det tillkommer fler man-år för att leta efter en mordisk nål i en höstack. Om vi nu har så många miljarder att lägga på att förhindra dödsfall, kanske vi kunde lägga dem på vård (inklusive psykvård) i stället och rädda ännu fler liv?

I verkligheten, där de flesta av oss lever, är det lyckligtvis betydligt enklare. När folk ser att någon mår uppenbart konstigt kan de kontakta myndigheterna och meddela dem att något är på gång och att det vore bra om person X fick hjälp. Så skedde också i det aktuella fallet, men man fråntog honom inte vapnet direkt. Innan ärendet hann gå vidare löpte förövaren amok och dödade elva personer. Vi vet inte vad polisen tänkte göra härnäst. Jag vet inte i detalj vad som krävs för att ta ifrån en person som inte begått något brott hans vapen. Tillbakablickar är alltid knivskarpa, och det är lätt att säga att man skulle handlat annorlunda. Det är enkla poäng att ta i ett meningsutbyte, när man inte själv varit på platsen och alltså inte vet vad som egentligen hänt.

Det vi kan vara säkra på är att det som hänt i Finland är en tragedi. Att använda den för att försöka motivera att svenska statens tappra informationsbyrå ska göra något som den inte har mandat till, för att möjligen tackla ett problem som över huvud taget inte kan angripas på det här sättet, är vansinne och värre än så: det är på gränsen till ohederligt.