Kontanternas vara eller icke vara

Bj*rn Ulv*eus skriver ett inlägg hos n*wsmill och tycker att det är dags att vi avvecklar kontanterna så vi förhindrar brottslighet. Jag har sett det förslaget förr. Jag har däremot aldrig sett det komma från någon person med mindre än en halv miljon kronor på banken. Så märkligt.

De här välmenande (antar jag) människorna (och finansexperterna) tycker att det vore mycket smidigare om vi övergick till att bara använda betalkort i alla lägen. Det vore det. Om man inte tänker längre än näsan räcker, finns det massor av pengar att spara. BU skriver att det skulle förhindra en massa brottslighet. Häleriet skulle upphöra, stölderna skulle minska. Jag vill passa på att säga att jag känner med hans son som haft inbrott. Det är vidrigt, jag vet av erfarenhet hur det känns. Det gör däremot inte tanken på att skrota kontanter till en vettig idé, och argumentet från banker och affärer att kontanthanteringen kostar pengar ser jag som ett gnäll att de egna vinstmarginalerna kunde vara större. Jag tror inte en sekund på att inbesparingen skulle gå vidare till kunderna.

För vanligt folk, med vanliga inkomster och utan en halv miljon på banken, är kontanter nödvändiga. Det finns nämligen en informell ekonomi också, och då talar jag inte om svartjobb. Svartjobb går alltid att ordna även om de betalas med kreditkort men det blir stökigare eftersom firman då måste ha infrastruktur för att hantera just sådana kort. Det tar en normalkreativ person två minuter att räkna ut hur detta går till, så det hoppar jag över att beskriva här. Den informella ekonomi jag talar om är begagnathandel. Loppmarknader. Föräldrar som köper urvuxna barnkläder av varandra. Grannar som säljer gamla bildelar till varandra. Alla de här transaktionerna privatpersoner emellan förutsätter kontanter. Personer som aldrig varit i den ekonomiska situationen att de behövt köpa "second hand" kan givetvis inte sätta sig in i det här. Det är därför de med pengar inte förstår värdet av kontanter.

Förutom detta finns det ett par skäl till. Det blir enkelt för staten och därmed vem som helst som gör affärer att hålla total koll på varenda transaktion du gör. Staten sysslar för fullt med att registrera alla telefonsamtal du ringer, du tror väl inte att de inte är intresserade av exakt vad du gör med dina pengar?
Det andra skälet är att staten är en organism utan hjärna, som ibland fattar beslut som är helt sanslöst fel. Ta till exempel den sorgliga historien om Al-Barakaat som jag skrev om tidigare. Vad ska du ta dig till när staten fryser dina tillgångar för att de fått för sig att du är terrorist? Om du inte har möjligheten att använda kontanter, och ditt Superkreditkort är låst, vad ska du leva på? Strypa svanar i parken? Staten har inte alltid rätt i sina ingrepp mot medborgarna, och medborgarna behöver alltså möjligheten att överleva trots staten. Det finns inget kriminellt i detta, det är bara sund logik.

Idén med det kontantlösa samhället är lika genomtänkt som idén om den papperslösa toaletten. En av de första Science-fiction-böcker jag läste handlade om ett framtida samhälle där alla medborgare har en klackring som innehåller ID-kort, kreditkort, dörrnyckel etc etc. Ett pass för alla situationer. Bokens egentliga handling beskriver hur huvudpersonen blir rånad på sin ring, och därmed på alla besparingar, på sin identitet, på sin bostad och på sina mänskliga rättigheter. Han blir en icke-person. Möjligheten att göra så här mot medborgarna är säkert välkommen hos våra styrande, deras iver att anamma Bodstr*msamhället antyder i alla fall detta, men den borde vara fullkomligt frånstötande för medborgarna själva. Att ta från oss alla nivåer av anonymitet, som till exempel vem vi gör affärer med, är ett steg i processen att reducera oss alla till nummer. Personnummer, IP-nummer, GPS-koordinater. Statens iver att till varje pris kräva in avgifter på allt vi gör, som till exempel den föreslagna momsen på loppmarknadsförsäljning, driver också den här frågeställningen.

Jag använder kort av bekvämlighet för det mesta, men jag gör en poäng av att använda kontanter också. Det är en medveten insats för att förhindra att kontanterna avvecklas helt på beställning av de som inte behöver tänka på hur pengarna ska räcka förbi månadssiftet. Jag vill kunna ge en femtiolapp till en kompis som ger mig skjuts när jag behöver det. Jag vill kunna köpa ett nummer av tidningen Rampant Homo Action, eller Sköna Hem, eller Tågskådarguiden, utan att det registreras i något obskyrt privat eller statligt register över hur jag tycker eller tänker. Folk ska ge fan i mina shoppingvanor, helt enkelt. För att slippa de här snokarna vill jag ha kontanterna kvar. Ett kontantlöst samhälle skulle bara göra att hälarna bytte valuta (eller valde något annat med högt gatuvärde som handelsmedel). Problemet som BU beskriver löses inte på det sätt han tänkt sig.