Krigs- och andra psykoser

S*kine M*don skriver om "krigspsykosen i bloggvärlden" i E*pressen. Hon antyder lite försiktigt att J*hovas V*ttnen har bättre koll på världen än de som skriver på nätet om integritetsfrågor. Det betyder att hon anser att folk som har osynliga låtsaskompisar som är 2000 år gamla är mer trovärdiga än de som sätter sig in i dagens frågor. Vilken intressant världsbild. Vilken surrealistisk känsla att en person på en kvällstidning som är känd för sina krigsrubriker om Mördarfettet I Dina Chips och Skattechocken Som Kan Göra Dig Hemlös skriver om skräniga tyckare.
Det skulle ju kunna vara samma drapa som vi sett från så många andra professionella skribenter: "bloggarna som skriver gratis är idioter". Hon formulerar sig förstås inte exakt så eftersom J*n G*illou har copyright på just den frasen, men det glimmar mellan raderna att det är det hon tycker.
De som vägrar låta sig övervakas av plastkortföretagen genom att betala kontant betraktar hon som foliehattar. Det får mig att undra vad hon tänker om folk som till exempel köper rättvisemärkt kaffe. Jag ser det som ett ställningstagande i ungefär samma klass; en liten vardaglig insats för en värld man föredrar. Hon tycker att EU-politikernas strävan att kunna stänga av folk från internet redan finns implementerad: det är bara att ringa sin ISP och förklara för dem att man begår ett direkt brott så blir man avstängd. I verkligheten är Hadopi och liknande idiotier inte baserade på att man faktiskt bevisats ha begått brott, utan på misstanke. Det kanske är en oviktig skillnad? För säkerhets skull använder hon exemplet barnporrbrott, för att visa att det är helt rimligt att folk stängs av från nätet. Vem argumenterar mot, när det handlar om barnen? Att näthatarna mer är inriktade på att kunna stänga av politiskt obekväma är så mycket svårare att försvara, så det är klart att hon undviker att ta det exemplet.
Brasklappen på slutet om att "vissa kanske har något att säga trots allt" skyms fullständigt av misstänkliggörandet att "allt gnäll på politikerna och integritetsvittrandet nog är paranoia och hysteri". Behovet av övervakningskameror illustreras av att antalet polisanmälda våldsbrott på Möllevångstorget minskade med 50% när man satte upp kameror där. Så, SM, hur mycket tror du att de hade minskat om det fanns ett par poliser där i stället? Mer eller mindre än 50%? Var finns siffrorna på hur hög uppklarningsprocent det är på de kvarvarande våldsbrotten? Till skillnad från levande poliser gör ju kameror som bekant ingen insats, likt journalister står de likgiltiga och bara registrerar det som händer utan att välja sida.
Fast det är klart, en del journalister väljer ju faktiskt sida. SM stod till exempel på valbar plats på F*lkpartiets valsedlar 2006. Kanske man skulle kunna tänka sig att en del av hennes motvilja mot bloggarna beror på att de ideligen avslöjar att våra politiker ljuger. Hela tiden. Att riksdagsmännen i verkligheten betraktar integritetsfrågorna som helt ointressanta. Att de tycker att massavlyssning är utmärkt, och inte ens orkar låtsas att de följer sina egna rekommendationer (som i fallet med FRA-lagens omarbetning just nu, eller C*nterns Integritetsbalk som inte ens var ett grand i Centerledningens öga). Är man en del av det politiska systemet är så klart sånt här väldigt jobbigt att hela tiden få kastat i ansiktet på sig.
Då finns ett par enkla metoder. Antingen är man ärlig och står för sina handlingar, eller också skakar man av sig all kritik, säger att de som klagar är rättshaverister och fortsätter som förut med kluven tunga. Piratpartiet har valt sida. Det har tydligen SM också.