Även de bästa journalister kan ta fel
I det här fallet handlar det om J*n Gu*llou, som inte läst på innan han fattade pennan. Efter många år av att skriva skönlitteratur kanske han blivit rostig på faktainsamling?
När han i Aft*nbladet påstår att "huvudfrågan" om IPRED är om folk ska få stjäla andras verk som skyddas av upphovsrätten missar han helt och hållet att problemet med IPRED är att den låter diverse företag och föreningar leka polis, och skicka kombinerade krav- och hotbrev till folk baserat på synnerligen svag bevisning. Den JG som levde 1968 och skrev tidningsartiklar då, som krävde sanning och rättvisa, hade gått i taket. 2008 års JG som tjänat några miljoner på att skriva fiktion är mer bekymrad över var hans nästa miljon skall komma ifrån, och väljer att bortse från rättssäkerhet och rimlighet till förmån för den egna plånboken. Det är tragiskt.
Vad som är mer än tragiskt är de direkta lögner han för fram; han påstår att mailbombning används som vapen, när det i själva verket är enda sättet för folk att försöka få kontakt med politikerna. De vägrar att träffa företrädare för reformationssidan. De har däremot mängder med tid att avsätta för de som vill behålla status quo. Att han jämför de som är oroliga över rättvisans kommersialisering med "varghatare" är så bisarrt att det knappt förtjänar att bemötas, utom ett konstaterande att det är en gammal beprövad och synnerligen ful debatteknik att svartmåla motståndaren med egenskaper man själv hittar på om denne. Han påstår vidare att p*ratpartiets linje är att upphovsrätt är "fel och till och med ett hot mot demokratin". Den som är läskunnig kan gå in på partiets hemsida och läsa om vad partiet egentligen står för. Där står inget om att upphovsrätten är fel, tvärtom. Däremot står det att copyrightreglerna som de ser ut nu behöver förändras. Eftersom JG inte använder internet är han så klart inte medveten om detta. Jag förutsätter i alla fall att han fortfarande inte använder internet, annars är det en medveten lögn han för fram.
När han i nästa stycke svamlar om att den elektroniska boken snart kommer att konkurrera ut den pappersbaserade måste jag le i mjugg. Den elektroniska boken har varit ett fiasko i tio år, till viss del baserat på sviktande teknik men lika mycket beroende på en felaktig prissättning. De författare som har tagit steget över till elektronisk publicering har upptäckt att spridandet av gratis versioner av deras böcker, utan skydd mot vidarekopiering, har lett till ökad försäljning av pappersutgåvorna. C*ry D*ctorow är ett exempel på detta, men minst ett amerikanskt förlag använder en "electronic bookshelf" för att göra reklam för pappersutgåvorna. Mycket framgångsrikt, än så länge. Med andra ord är JG:s olycksbådande stämma om "det tusental författare som har svårt att klara sig" kanske mer ett önsketänkande än något annat. Han startade ju som bekant p*ratförlaget för att slippa dela med sig av intäkterna till de författare som inte sålde lika mycket.
Efter detta kommer den vanliga lögnen om P*rate B*ys massiva intäkter från reklamen, vilken förekommer i alla de utsagor som görs baserade på copyrightorganisationernas mallar. Den som försökt driva en website vet vad bandbredd kostar. Annonserna täcker kostnaderna för servern, och knappt det. Det här är JG givetvis medveten om, för om det var så enkelt att tjäna pengar på annonser skulle han sitta bakåtlutad i fåtöljen och låta annonser på p*ratförlagets eventuella website dra in miljonerna i stället för att sitta och skriva i sitt anletes aristokratiska svett. Att han försöker nyansera sig och i nästa stycke inte reta de vanliga nedladdarna tyder på att han är medveten om vilka som köpt nio miljoner av hans böcker, och att han inte är redo att kalla alla sina fans tjuvar. Det kallas självbevarelsedrift. När han omedelbart därefter jämför "de andra" med husockupanter och klottrare är han snubblande nära att alienera läsarkretsen igen.
När han så förklarar att ”nöjesindustrin” inte skulle ruinera skolbarn visar han åter att han inte läser innan han skriver. De som följt med utvecklingen vet att till exempel de danska kraven på kompensation för påhittade förluster vanligen ligger mellan 100.000 och 200.000 kronor. Småpotatis för en mångmiljonär som JG, men ödeläggande för en normal familj av arbetare. Situationen i USA är helt förutsägbart värre.
Utsagan att "huvudfienden" inte är de vanliga nedladdarna utan de som laddar upp är i direkt konflikt med vad till exempel företrädare för ifp* och st*m säger offentligt. De tänker testa lagens gränser, och de tänker jaga de som laddat ned fyra låtar av ett band som lade ned för femton år sedan med samma energi som de jagar de som laddar upp nya filmer.
Sammanfattningsvis yttrar sig JG i en samling saker han inte vet något om, eller åtminstone inte tillräckligt mycket om eftersom hans artikel, som givetvis är en partsinlaga, kryllar av faktafel. Om det vore journalistik vore den under all kritik, men nu är det ju inte journalistik utan ett utslag av oro över de egna intäkterna och den invanda livsstilen. Jag, och många andra, saknar den gamle påläste JG som var insatt och hade en sund skepsis mot de cementerade maktstrukturerna. Den nye, mer högerpolitiske, har inte samma pondus och trovärdighet.
När han i Aft*nbladet påstår att "huvudfrågan" om IPRED är om folk ska få stjäla andras verk som skyddas av upphovsrätten missar han helt och hållet att problemet med IPRED är att den låter diverse företag och föreningar leka polis, och skicka kombinerade krav- och hotbrev till folk baserat på synnerligen svag bevisning. Den JG som levde 1968 och skrev tidningsartiklar då, som krävde sanning och rättvisa, hade gått i taket. 2008 års JG som tjänat några miljoner på att skriva fiktion är mer bekymrad över var hans nästa miljon skall komma ifrån, och väljer att bortse från rättssäkerhet och rimlighet till förmån för den egna plånboken. Det är tragiskt.
Vad som är mer än tragiskt är de direkta lögner han för fram; han påstår att mailbombning används som vapen, när det i själva verket är enda sättet för folk att försöka få kontakt med politikerna. De vägrar att träffa företrädare för reformationssidan. De har däremot mängder med tid att avsätta för de som vill behålla status quo. Att han jämför de som är oroliga över rättvisans kommersialisering med "varghatare" är så bisarrt att det knappt förtjänar att bemötas, utom ett konstaterande att det är en gammal beprövad och synnerligen ful debatteknik att svartmåla motståndaren med egenskaper man själv hittar på om denne. Han påstår vidare att p*ratpartiets linje är att upphovsrätt är "fel och till och med ett hot mot demokratin". Den som är läskunnig kan gå in på partiets hemsida och läsa om vad partiet egentligen står för. Där står inget om att upphovsrätten är fel, tvärtom. Däremot står det att copyrightreglerna som de ser ut nu behöver förändras. Eftersom JG inte använder internet är han så klart inte medveten om detta. Jag förutsätter i alla fall att han fortfarande inte använder internet, annars är det en medveten lögn han för fram.
När han i nästa stycke svamlar om att den elektroniska boken snart kommer att konkurrera ut den pappersbaserade måste jag le i mjugg. Den elektroniska boken har varit ett fiasko i tio år, till viss del baserat på sviktande teknik men lika mycket beroende på en felaktig prissättning. De författare som har tagit steget över till elektronisk publicering har upptäckt att spridandet av gratis versioner av deras böcker, utan skydd mot vidarekopiering, har lett till ökad försäljning av pappersutgåvorna. C*ry D*ctorow är ett exempel på detta, men minst ett amerikanskt förlag använder en "electronic bookshelf" för att göra reklam för pappersutgåvorna. Mycket framgångsrikt, än så länge. Med andra ord är JG:s olycksbådande stämma om "det tusental författare som har svårt att klara sig" kanske mer ett önsketänkande än något annat. Han startade ju som bekant p*ratförlaget för att slippa dela med sig av intäkterna till de författare som inte sålde lika mycket.
Efter detta kommer den vanliga lögnen om P*rate B*ys massiva intäkter från reklamen, vilken förekommer i alla de utsagor som görs baserade på copyrightorganisationernas mallar. Den som försökt driva en website vet vad bandbredd kostar. Annonserna täcker kostnaderna för servern, och knappt det. Det här är JG givetvis medveten om, för om det var så enkelt att tjäna pengar på annonser skulle han sitta bakåtlutad i fåtöljen och låta annonser på p*ratförlagets eventuella website dra in miljonerna i stället för att sitta och skriva i sitt anletes aristokratiska svett. Att han försöker nyansera sig och i nästa stycke inte reta de vanliga nedladdarna tyder på att han är medveten om vilka som köpt nio miljoner av hans böcker, och att han inte är redo att kalla alla sina fans tjuvar. Det kallas självbevarelsedrift. När han omedelbart därefter jämför "de andra" med husockupanter och klottrare är han snubblande nära att alienera läsarkretsen igen.
När han så förklarar att ”nöjesindustrin” inte skulle ruinera skolbarn visar han åter att han inte läser innan han skriver. De som följt med utvecklingen vet att till exempel de danska kraven på kompensation för påhittade förluster vanligen ligger mellan 100.000 och 200.000 kronor. Småpotatis för en mångmiljonär som JG, men ödeläggande för en normal familj av arbetare. Situationen i USA är helt förutsägbart värre.
Utsagan att "huvudfienden" inte är de vanliga nedladdarna utan de som laddar upp är i direkt konflikt med vad till exempel företrädare för ifp* och st*m säger offentligt. De tänker testa lagens gränser, och de tänker jaga de som laddat ned fyra låtar av ett band som lade ned för femton år sedan med samma energi som de jagar de som laddar upp nya filmer.
Sammanfattningsvis yttrar sig JG i en samling saker han inte vet något om, eller åtminstone inte tillräckligt mycket om eftersom hans artikel, som givetvis är en partsinlaga, kryllar av faktafel. Om det vore journalistik vore den under all kritik, men nu är det ju inte journalistik utan ett utslag av oro över de egna intäkterna och den invanda livsstilen. Jag, och många andra, saknar den gamle påläste JG som var insatt och hade en sund skepsis mot de cementerade maktstrukturerna. Den nye, mer högerpolitiske, har inte samma pondus och trovärdighet.
posted by Amazed at 08:56
<< Home