Den osynlige mannens återkomst.

Svenska D*gbladet noterar att herr riksdagsman N*der inte varit närvarande på länge. Han lyfter sin lön på över 50.000 kr, men gör ingen märkbar insats i det politiska arbetet. Däremot har han skrivit en bok.
Majoriteten av svenskarna tjänar inte i närheten av de där summorna, men då har de å andra sidan inte det massiva ansvaret som en riksdagsman har, utan behöver bara sköta ett heltidsarbete, familjeliv, hålla barnen hela och rena och klara amorteringarna på den betydligt lägre lönen. Om en sådan löneslav är frånvarande från jobbet mer än en halvtimme är det bäst att han har en väldigt bra förklaring.
För politiker gäller givetvis inga sådana krav, eftersom de inte kan ställas ansvariga för något de gör (eller inte gör). Som vi förstår av slutklämmen i D*gbladets artikel finns det ingen regel för hur länge man kan uppbära riksdagsmannalön utan att göra någonting. Detta har tydligen mycket omsorgsfullt inte reglerats i stadgarna.
Riksdagsmännen anses arbeta alla årets dagar med sina viktiga uppdrag, jag förmodar att det är därför de har ett långt sommaruppehåll så att de skall kunna arbeta frenetiskt hemma på sina respektive gods.

En enklare hjärna kunde ju för all del dra slutsatsen att vi har en ny slags "frälse", en adel som står över lagen och som ger sig själva privilegier och fördelar och struntar blankt i folket. Ett slutet sällskap som inte låter sig beröras av bostadsköer eller trängselavgifter, eftersom de kan justera lagarna så att de inte behöver göra rätt för sig. Så kan det ju inte vara. Eller hur?
Poeten och filosofen Friedman sade en gång att "politiker är det enda yrke man blir sämre lämpad för ju längre man håller på med det". Vet någon om herr N*der någonsin haft ett jobb utanför politiken, annat än som amatörförfattare då?
Boken heter tydligen "Stolt men inte nöjd". Kanske skulle någon annan skriva en bok om dessa lågpresterande folkvalda med titeln "Falsk, men inte ertappad"?