Ordens verkliga betydelse

Katarina Br*nnström, moderat från småland, funderar på sin blog över ordet kränkt. FRA-motståndarna är tydligen inte trovärdiga eftersom de pratar om att samtalshemligheten "kränks" när FRA får möjlighet att avlyssna vad alla, utom politikerna, säger och gör. Som ni vet har politikerna undantagit sig själva från den där avlyssningen som skall omfatta alla andra. Märkligt.
Det Katarina baserar sina efterforskningar på är kvällspressformuleringar. Där är alla som bekant kränkta hela tiden. Hon noterar inte att kvällspressen använder ord som Hånad, Nakenchock och Skandal väldigt ofta. Jag undrar hur mycket av hennes verklighetsuppfattning som kommer från kvällstidningarna. Jag undrar hur mycket av hennes vakna tid som upptas av t.ex. tankar på Anna Nic*le Sm*th. De upptar en stor del av kvällspressens tankar i alla fall.

Katarina skriver en del om att folk känner sig kränkta i tid och otid. Det stämmer kanske. Själv tror jag att folk känner sig lurade. Lurade av kvällstidningarna som inte håller vad de lovar på löpsedlarna. Lurade av butikerna som inte har reavaror hemma så det räcker till alla som vill handla, och lurade av politikerna som säger att vi har demokrati. Det känns nämligen inte som om vi har demokrati. Det känns som om vi har politikerförakt, vilket i det här fallet är politiker som föraktar de väljare som är deras egentliga uppdragsgivare. Den där lagen har nämligen extremt få svenskar bett om. FRA-lagen är till för att ge ljusskygga personer som tidigare begått brott (genom att spana på svenska medborgare) legitimitet. De som försöker driva igenom lagen MOT FOLKETS VILJA antyder att de som protesterar är opatriotiska och gillar terrorister. I själva verket kan det lika gärna uttryckas som att de som är emot har läst vår författning och anser att "all makt skall utgå från folket" (vilket smusslas bort så gott det går av våra sittande politiker) och själva vill bestämma.

Vi är inte kränkta, vi är lurade. Lurade av löften om medbestämmande, när det visar sig att man hellre försöker tiga ihjäl debatten än svarar på frågor. Statsministern tycker att "det vore bäst om den här debatten lade sig". De som faktiskt försöker ta debatten marginaliseras av de egna partierna om de framför riktiga argument, och snälla någon, kan ingen dunka T*lgfors i ryggen så han hostar upp den där papegojan han svalt?
Vi känner oss lurade, eftersom förespråkarna ljuger eller i bästa fall manipulerar sanningen. FRA har aldrig samlat data om svenskar, hette det fram till att dokument som bevisar motsatsen läckte ut. FRA kontrollerar sina anställda noga, hette det, tills en deckarförfattare berättade om "bajsmannen" som fortfarande jobbar kvar på FRA. FRA-lagen skall absolut inte användas för att spionera på svenskar. Aldrig någonsin. Så har det låtit ett par veckor, tills nu centern bestämt sig för att man måste utreda det lite till innan man börjar spionera på svenskar. Det känns som om de svenska orden inte betyder samma sak för väljare och politiker. Jag är helt säker på att ord som "integritet", "ärlighet" och "ödmjukhet" är fullständigt okända för en hel rad politiker. De förekommer nämligen aldrig i kvällstidningarna.

Dagens fråga är varför det inte finns ett sätt för folket att via misstroendevotum tvinga partierna att byta ut särskilda träskallar som sitter i riksdagen. Det kan inte vara så svårt att konstruera ett system där väljarna kan bocka för en person och säga "jag anser att denne persons förtroendekapital är spenderat", och om mer än 50% av de röstande vill ha bort någon så åker denne ut och måste lämna alla heltidsuppdrag för partiet. Som det är nu kan enskilda politiker bete sig hur som helst utan att oroa sig, eftersom deras partier genom partipiskan alltid ställer upp för dem. Kåranda är aldrig till fördel för allmänheten, vare sig det är inom polisen, armén eller politikerskrået.