Uppföljare i studiematerialfrågan

Slashdot, som strängt taget inte är traditionell press, får vara med på ett hörn här eftersom notisen passade så bra ihop med min förra notering.
Notisen handlar om att gratis läromedel börjar bli mer och mer accepterade, speciellt sedan ett förlag försökt muta en fakultet att välja just deras böcker till kursen.
Hur långt borta är den utvecklingen här i Sverige?

När pr-byrån Spr*ngtime (som alltid får mig att tänka på sången "Spr*ngtime for Hitler", som i sig egentligen handlar om ett pr-fiasko) skriver om hur det blir omöjligt för de som skriver läromedel att fortsätta med det om de inte får intäkter från böckerna så undviker de lite diskret att tala om att svenska lärare på högskola eller universitet får skriva studiematerial på arbetstid. Den svältande konstnären faller alltså bort ur ekvationen, och kvar finns de stackars svältande förlag som anlitat pr-byrån i fråga för att skriva den tårdrypande skrift som den andra länken pekar på.
Förutom att de, likt jag, inspirerats mycket av Sv*erker i TV ("Ska det vara på det här viset?!?") har de, till skillnad från mig, ett starkt ekonomiskt intresse av att någon tror på det de skriver. Jag har inte något egenintresse i den här frågan annat än att jag vill lära mig saker utan att betala en förmögenhet för att lära mig. Kunskap borde inte vara dyr. Kunnande borde om möjligt vara gratis för alla som orkar ta det till sig. Det är så ett samhälle blir bättre, och det är så folket i ett samhälle kan förbättra sina liv.

Jag missunnar inte förlagen att tjäna pengar, som jag skrev tidigare, men det borde finnas en rimlig nivå på kostnaden. Precis som en CD inte borde kosta 200 kronor att köpa, borde läromedel inte kosta tusenlappar på det sätt de gör. Rimliga priser gör att kopierandet upphör. Ingen skulle kopiera en bok som kostade ett par hundralappar, om det innebar ett par timmars malande vid en kopiator. För de böcker som studenterna förväntas behålla i sin senare yrkesverksamhet, gör en enkel elevutgåva som är billig och en dyrare utgåva som man kan köpa när man väl är utexaminerad och har en inkomst värd namnet. Rätta produkten efter matsäcken, kanske man kunde säga. Värdet av studielånen har sjunkit drastiskt under flera år, och böcker i allmänhet har blivit billigare, men just när det gäller studentlitteratur finns tydligen ingen flexibilitet. Jag undrar varför.

Dagens fråga till de högre makterna är annars hur det svenska biståndet till olika länder fungerar. Jag ser på Wikipedia att Kina, Indien och Sydafrika skall fasas ut från direkta bidrag till "annat samarbete". Hur mycket pengar har sverige gett t.ex. superekonomin Kina under årens lopp, och vad har de använts till egentligen? Kunde de ha använts bättre någon annan stans?