Bloggetik - Jaså?
D*gens Nyheter har i dag i kulturdelen en artikel om de tunnhudade bloggarna, som vid minsta tecken på mothugg ställer sig upp och skriker att jorden håller på att gå under. Direkt när det blev tydligt att ett betänkande från EU handlade om någon slags reglering av bloggandet flög dessa högljudda amatörer i taket och ylade i kör att nu var det skandal och justitiemord.
Ja, det står faktiskt så i artikeln, fast mellan raderna då. Tonfallet, det subtila, säger det.
Därefter påpekar skribenten att lagförslaget inte ens är i närheten av att bli verklighet, det är ett förslag och det skall dras genom 27 nationella viljor innan det blir lag. Så varför gnäller den otvättade massan så förbannat? Är det "okunskap eller ohederlighet"?
Kanske det är erfarenhet? Kanske en del av de här obildade idioterna till bloggare är något äldre och mognare än skribenten tror?
MOMS, "mervärdes och omsättningsskatt", började sitt liv som OMS. 1960 infördes OMS "tillfälligt". Som alla tillfälliga lösningar höggs den genast i sten och blev permanentad. Den tillfälliga skattebördan är nu hörnsten i svenska statens ekonomi. Den har vidareutvecklats till att omfatta i stort sett allt. Det har till och med varit på förslag att någon form av moms skulle betalas på loppmarknadsaffärer och "bondauktioner", eftersom varor byter ägare och staten vill ha sitt.
Patriot act, ett amerikanskt exempel, skulle göra det lättare att stoppa terrorhandlingar. Den skulle löpa i fyra år och klubbades igenom i oktober 2001, väldigt kort efter septemberdåden. Som all lagstiftning skapad under press eller ilska, är den full av ogenomtänkta saker som för all framtid ändrat spelreglerna för de många konkurrerande poliskårerna och CIA. Självklart har den förlängts, med diverse ändringar som är precis så pass stora att den till nöds kan accepteras av de inblandade politikerna. Patriot act kommer att finnas kvar länge.
1965 infördes ett direkt stöd till de politiska partiernas opinionsbildande verksamhet, vilket lämnades vidare till respektive partis tidningar. Detta omarbetades senare till presstödet, av vilket till exempel Svenska D*gbladet får 65 miljoner 2008. Var det planerat så från början? Vem vet.
Spåren förskräcker, som det heter i den gamla fabeln. När politiker, ibland med de bästa föresatser, sätter igång att rota i något finns en tendens till fartblindhet. Alla vill sätta sitt bomärke i lagboken för att motivera sin lön och sitt fortsatta uppdrag. Alla vill lämna ett avtryck i historien, även om det bara råkar bli en skatt på kottplockning. Behovet av att hävda sig själv har en tendens att ta överhanden, på bekostnad av omtanken om väljarna. Därför är det många som känner att när en politiker börjar yra, förlåt, uttala sig om att "si och så borde regleras" så finns det anledning att stoppa denna framfart och ta en ordentlig fundering på om det här är något vi vill ha, och i vilken form vi vill ha det. Den rimliga livstesen "få och enkla regler blir lätta att leva med" har aldrig betytt något för de som lagstiftar. De struntar i att vi har en lagbok som är helt ogenomtränglig för gemene man, för regler gäller ju till syvende och sist bara småfolket. Har man privatchaufför finns ingen anledning att fundera på vad kollektivtrafiken kostar. Kan man ta regeringsplanet för att hinna till en fotbollsmatch så spelar det ingen roll hur mycket trafikstockningar det är på genomfartslederna.
Är då tanken på etikregler för bloggarna så dum? Kanske. Var drar vi gränsen för till exempel satir? Vem skall göra de etiska bedömningarna, och vad ska de baseras på? Samma regler som för pressen? Låt mig ta några exempel på alldeles äkta rubriker ur svensk press angående en familjetragedi där ett par familjemedlemmar blev mördade:
* Familjens egna foton från sjukhuset
* Forskare: troligt att hon lider av erotomani
* Här är onsdagens förhör i [xx]-rättegången - Expr*ssen.se berättade från rättegången - ord för ord.
* Föll ihop i gråt och förtvivlan - [yy] och [zz]s styvpappa om den tunga tiden efter morden
* Larmsamtalet - ord för ord.
* I kyrkan stod föräldrarnas avskedsbrev uppställda. Här är pappans gripande avskedsbrev till [yy] och [zz].
Är detta den sorts etik bloggarna ska visa upp så betackar jag mig. Vems spelregler ska styra det halvfria ordet på nätet annars? Kyrkans? Vilken kyrka i så fall? De galningar som hävdar att preventivmedel är djävulens påfund eller de galningar som anser att alla som bryter mot Bokens regler ska halshuggas? Politikernas etik? Snälla nån, vi skulle väl ta ett steg mot förbättring?
Visst vore det utmärkt om det fanns regler för trevligt uppförande på nätet, och visst vore det trevligt för de gamla etablerade tidningarna om inte en massa jobbiga personer hela tiden lade krokben för deras försök att behålla åsiktsmonopolet, men tyvärr är den nya tekniken en disruptiv teknik. Det betyder att den river först ned, och bygger sedan upp. I det här fallet, med blog kontra tidning, river den ned tidningarnas gamla halvmonopol på vad som är sant för dagen. Bloggarna kan snabbt och exakt kontrollera om det tidningarna skriver är korrekt, och basunera ut eventuella felaktgheter som de hittar. Spelplanen är plötsligt mycket jämnare, alla får göra sig hörda, och vi 99.98% av folket som inte råkar jobba på en tidning just nu, vill ha det precis så. Utan licenser, utan registrering och utan MM:s Lilla Röda som rättesnöre. Tack.
Ja, det står faktiskt så i artikeln, fast mellan raderna då. Tonfallet, det subtila, säger det.
Därefter påpekar skribenten att lagförslaget inte ens är i närheten av att bli verklighet, det är ett förslag och det skall dras genom 27 nationella viljor innan det blir lag. Så varför gnäller den otvättade massan så förbannat? Är det "okunskap eller ohederlighet"?
Kanske det är erfarenhet? Kanske en del av de här obildade idioterna till bloggare är något äldre och mognare än skribenten tror?
MOMS, "mervärdes och omsättningsskatt", började sitt liv som OMS. 1960 infördes OMS "tillfälligt". Som alla tillfälliga lösningar höggs den genast i sten och blev permanentad. Den tillfälliga skattebördan är nu hörnsten i svenska statens ekonomi. Den har vidareutvecklats till att omfatta i stort sett allt. Det har till och med varit på förslag att någon form av moms skulle betalas på loppmarknadsaffärer och "bondauktioner", eftersom varor byter ägare och staten vill ha sitt.
Patriot act, ett amerikanskt exempel, skulle göra det lättare att stoppa terrorhandlingar. Den skulle löpa i fyra år och klubbades igenom i oktober 2001, väldigt kort efter septemberdåden. Som all lagstiftning skapad under press eller ilska, är den full av ogenomtänkta saker som för all framtid ändrat spelreglerna för de många konkurrerande poliskårerna och CIA. Självklart har den förlängts, med diverse ändringar som är precis så pass stora att den till nöds kan accepteras av de inblandade politikerna. Patriot act kommer att finnas kvar länge.
1965 infördes ett direkt stöd till de politiska partiernas opinionsbildande verksamhet, vilket lämnades vidare till respektive partis tidningar. Detta omarbetades senare till presstödet, av vilket till exempel Svenska D*gbladet får 65 miljoner 2008. Var det planerat så från början? Vem vet.
Spåren förskräcker, som det heter i den gamla fabeln. När politiker, ibland med de bästa föresatser, sätter igång att rota i något finns en tendens till fartblindhet. Alla vill sätta sitt bomärke i lagboken för att motivera sin lön och sitt fortsatta uppdrag. Alla vill lämna ett avtryck i historien, även om det bara råkar bli en skatt på kottplockning. Behovet av att hävda sig själv har en tendens att ta överhanden, på bekostnad av omtanken om väljarna. Därför är det många som känner att när en politiker börjar yra, förlåt, uttala sig om att "si och så borde regleras" så finns det anledning att stoppa denna framfart och ta en ordentlig fundering på om det här är något vi vill ha, och i vilken form vi vill ha det. Den rimliga livstesen "få och enkla regler blir lätta att leva med" har aldrig betytt något för de som lagstiftar. De struntar i att vi har en lagbok som är helt ogenomtränglig för gemene man, för regler gäller ju till syvende och sist bara småfolket. Har man privatchaufför finns ingen anledning att fundera på vad kollektivtrafiken kostar. Kan man ta regeringsplanet för att hinna till en fotbollsmatch så spelar det ingen roll hur mycket trafikstockningar det är på genomfartslederna.
Är då tanken på etikregler för bloggarna så dum? Kanske. Var drar vi gränsen för till exempel satir? Vem skall göra de etiska bedömningarna, och vad ska de baseras på? Samma regler som för pressen? Låt mig ta några exempel på alldeles äkta rubriker ur svensk press angående en familjetragedi där ett par familjemedlemmar blev mördade:
* Familjens egna foton från sjukhuset
* Forskare: troligt att hon lider av erotomani
* Här är onsdagens förhör i [xx]-rättegången - Expr*ssen.se berättade från rättegången - ord för ord.
* Föll ihop i gråt och förtvivlan - [yy] och [zz]s styvpappa om den tunga tiden efter morden
* Larmsamtalet - ord för ord.
* I kyrkan stod föräldrarnas avskedsbrev uppställda. Här är pappans gripande avskedsbrev till [yy] och [zz].
Är detta den sorts etik bloggarna ska visa upp så betackar jag mig. Vems spelregler ska styra det halvfria ordet på nätet annars? Kyrkans? Vilken kyrka i så fall? De galningar som hävdar att preventivmedel är djävulens påfund eller de galningar som anser att alla som bryter mot Bokens regler ska halshuggas? Politikernas etik? Snälla nån, vi skulle väl ta ett steg mot förbättring?
Visst vore det utmärkt om det fanns regler för trevligt uppförande på nätet, och visst vore det trevligt för de gamla etablerade tidningarna om inte en massa jobbiga personer hela tiden lade krokben för deras försök att behålla åsiktsmonopolet, men tyvärr är den nya tekniken en disruptiv teknik. Det betyder att den river först ned, och bygger sedan upp. I det här fallet, med blog kontra tidning, river den ned tidningarnas gamla halvmonopol på vad som är sant för dagen. Bloggarna kan snabbt och exakt kontrollera om det tidningarna skriver är korrekt, och basunera ut eventuella felaktgheter som de hittar. Spelplanen är plötsligt mycket jämnare, alla får göra sig hörda, och vi 99.98% av folket som inte råkar jobba på en tidning just nu, vill ha det precis så. Utan licenser, utan registrering och utan MM:s Lilla Röda som rättesnöre. Tack.
posted by Amazed at 18:18
<< Home