Vad hon sade, och vad hon borde ha sagt.

B*atrice A, fru justitia, blev mycket upprörd när kvällspressen slog i henne att någon "laddat upp obduktionsbilder på P*rate Bay". Hon uttalade sig direkt, som man gör när man är förbannad, och sade något ogenomtänkt, som man gör när man är förbannad. Hon är säkert upprörd fortfarande eftersom hon nog fått reda på att det pressens representanter sade inte var sant. Ingen har laddat upp några bilder på PB, tekniken funkar inte så. Tidningarna ljuger fortfarande om det här, och hade häromdagen en omröstning med frågan "tycker du att PB skall ta bort länkarna till obduktionsbilderna", fast PB aldrig haft några länkar till dessa bilder. De har haft länkar till ett paket med hela materialet, vilket är 2500 sidor drygt. Sex av de sidorna innehåller tydligen bilderna i fråga. Det är 0.24%, vilket är en renhetsgrad som endast uppnås vid kärnbränslehantering i vanliga fall. Poängen är att den pekare som PB har till detta material pekar på hela pappersluntan, och den kan inte på något sätt fås att särbehandla sidorna med bilder.
Det här vet antagligen journalisterna, men de väljer att vrida sanningen som en disktrasa för att krama ur den fler lösnummer. Om de inte vet sanningen, kanske de borde hålla sig från att publicera?

Det B*atrice A sade var följande; "– Det kan finnas luckor i regelverket som vi måste titta på. Det finns inget allmänintresse i att publicera det här materialet, det är ett grottande i det extrema och obehagliga och kan utgöra en kränkning mot familjen, säger Beatrice Ask till D*.se.", och det sade hon alltså enligt uppgift om PB, som gjort hela luntan tillgänglig.
Under tiden som den där förundersökningen pågått har svensk kvällspress föregått med sitt eget exempel på hur man skall bete sig för att inte kränka familjen. De här rubrikerna är delvis en upprepning från igår, men det är i alla fall en lista över saker som B*atrice tydligen INTE tycker kan upplevas som kränkande för de inblandade;

* AA-rättegången - Här förs hon till rättspsyk
* MA knäckt av tyskans skratt. När tyskan skrattade rakt ut var hon nära att gå sönder inombords
* Tyskan skyller på hans andra ex-flickvänner
* MA kan tvingas fly
* Hatbrevet till MAs sambo - "XXX, du är en idiot!" Läs brevet där tyskan rasar mot MAs sambo - efter att hon fått veta om deras förhållande.
* Bröt ihop efter mammans död - Fick ta emot dödsbudet i sin cell
* Mamman: Tyskan gjorde det
* Familjens egna foton från sjukhuset
* Forskare: troligt att hon lider av erotomani
* Tyskan var skrytig och snäsig
* Här är onsdagens förhör i AA-rättegången - Expr*ssen.se berättade från rättegången - ord för ord.
* Föll ihop i gråt och förtvivlan - XX och YYs styvpappa om den tunga tiden efter morden
* Larmsamtalet - ord för ord.
* I kyrkan stod föräldrarnas avskedsbrev uppställda. Här är pappans gripande avskedsbrev till XX och YY.
* Dubbelmordet - Morden i AA i bilder - Dådet och polisutredningen - Dag för dag, timme för timme

Dessa rubriker tog mig mindre än en halvtimme att samla ihop hos endast två av våra dagstidningar. Det finns fler tidningar, och därmed fler rubriker. Det här är alltså ett beteende som B*atrice inte finner klandervärt eller stressframkallande för de inblandade i morden.
Tycker någon mer än jag att det verkar en aning märkligt?

Det jag hade önskat mig var snarare den här reaktionen; "Det finns inget allmänintresse i att publicera det här materialet, det är ett grottande i det extrema och obehagliga och kan utgöra en kränkning mot familjen. Tidningar som gör så här enbart för att sälja lösnummer borde få någon slags erinran. Vi skall se över det regelverket nu, offentlighetsprincipen är helt enkel så viktig att den inte får besmutsas på det här viset."
Så hade frågan lämpligen bemötts redan från början, men det är klart att när man får en situation presenterad för sig på ett fullkomligt felaktigt sätt går det inte att fatta korrekta beslut på de grunderna.

Vad kan vi hoppas på framöver? Efter att ha sett de reaktioner som många haft på PB:s vägran att ta bort torrentfilen så verkar det som om många tycker att de ska få cancer, eller få alla sina familjemedlemmar slaktade. De reaktionerna får mig att fundera på hur sund vår svenska allmänhet egentligen är. Det vore enkelt, och mycket frestande, att apa efter och döma ut folk som överreagerar men jag avstår. Jag önskar i stället att om fem år, när vreden över det här har lagt sig, och folk tänkt efter, och journalisterna kanske utvecklat ett samvete, ska de se sig i spegeln och fråga sig själva "Skrev jag verkligen det där om en annan människa?". Därefter hoppas jag att de lättar sitt samvete genom en rejäl donation till Rädda Barnen eller någon annan instans som kan vara till nytta för de som verkligen behöver hjälp.