20090810

Jag blev nästan arg

Jag fick ett tips om H*race Engd*hls intervju i S*dsvenskan, och att han kallade piratrörelsen för slödder. Jag bestämde mig för att göra ett undantag och läsa vad det handlade om. Det rörde sig inte helt otippat om H*race och hans åsikter om precis allt. Hans förakt mot remixkulturen. Han talar om sitt skrivande, och det formaliserade språket och pretentionerna ser förstenade ut. Det här är förrförra seklets man, med förrförra seklets åsikter och synsätt, som verkar känna att dagen inte förstår honom.

Engd*hl ser inte skillnaden mellan remixtänkandet och plagiering. Han påpekar med stolthet att 95% av folket inte läser honom. Han ser sig som före detta underjordisk intellektuell, och förklarar att folks avsky inför honom bottnar i mindervärdeskomplex.
När intervjuaren ger honom "ordet fritt" i slutet av artikeln, en möjlighet att säga vad som helst som han hållit inne med under tidigare år, är det piraterna han väljer att angripa. "Piraterna är skurkar, kort och gott."
"Vi har ett pedagogiskt underskott i samhällsundervisningen, som inte har gjort klart vad lag och rätt betyder. Och det gäller alla lagar stiftade i demokratisk ordning."'
En av många saker Engd*hl inte har förstått, är att piratrörelsen är just en rörelse för att påverka lagarna. I demokratisk ordning. Han kanske har förväxlat dem med upphovsrättsbranschens företrädare som ju definitivt inte bryr sig om att förankra sina handlingar demokratiskt?
När han kallar en demokratisk rörelse för kriminell för att den inte delar hans uppfattning om upphovsrättens utformning finns det skäl att fundera över hans syn på kriminalitet. Är alla som inte håller med Engd*hl skurkar? När han säger "Upphovsrätten är en av de vackraste konstruktioner upplysningen gav oss.", betyder det att han tycker att den nuvarande utformningen är den bästa tänkbara? Att B*nniers rövarbaron-kontrakt är ett under av skönhet? Är han bara aningslös eller faktiskt blind för vad upphovsrätten ställer till med i sin nuvarande form?
Ingen jag känner vill ta bort upphovsrätten. Vi som vill reformera den vill förändra den till upphovsmännens fördel, på bekostnad av de som inte är en del av den skapande processen. Det här tar givetvis inte Engd*hl till sig, för det är en alldeles för modern tanke. När han försöker smutskasta L*rs Gustafss*n för att han tagit ställning i piratfrågorna ser det bara märkligt ut. Engd*hl "skäms som intellektuell" men antagligen inte för att Gustafss*ns klarsyn avslöjar hans egen dimmighet.

Engd*hl oroar mig på två sätt. Dels för att han är så naiv i integritetsfrågor. Han jämför bibliotekens lånejournaler med IP-nummerhanteringen. Återigen syns det väldigt tydligt att hans resonemang är baserat på 1800-talets synsätt och teknologiska horisont, och jag ser fram emot att någon annan smular sönder hans jämförelse.
Det andra oroande perspektivet är att Engd*hl aktivt bidrar till fördummandet av det svenska folket. När han går ut och presenterar sig som företrädare för de intellektuella gör han det svårt för alla att framställa intelligens som något positivt. I valet mellan "dum-kulturen" där enfald är något eftersträvansvärt (jackass) och den von-oben-inställning som Engd*hl står för är det inte så underligt att folk väljer enfalden.
Med tyckare som Engd*hl på sin sida behöver kunskaps- och upplysningsrörelserna inga fiender.
Det här gör mig milt förtvivlad.
Men jag kan inte på allvar säga att Engd*hls kortsynthet, hans oförmåga att ta steget in i 2000-talet och hans överlägsna attityd verkligen gör mig arg. Inte arg på riktigt.
H*race Engd*hl är nämligen en mycket liten man i min värld. Att lägga mer energi än femton minuter vid tangentbordet på att kommentera honom vore att ge honom för mycket inflytande. Det finns viktigare personer att ta ställning till. Det finns viktiga frågor att hantera.
Engd*hl är och förblir en milt pinsam parentes i svenska akademins historia. En bland flera.