Utbildningsväsendets snara död; utbildning del 2
L*uis E. L*taif har skrivit en mycket intressant artikel i F*rbes, där han konstaterar att högre utbildning i USA börjar nå de kostnadsnivåer där det helt enkelt inte lönar sig att studera. Under de senaste 14 åren har kostnaden för en collegeutbildning fördubblats. I juni 2010 var studieskulderna i USA 830 miljarder dollar, vilket är högre än kreditkortsskulderna. Med nuvarande prisutveckling kommer en fyraårig utbildning att kosta 400.000 dollar om femton år. Kostnaderna för utbildning har ökat sex gånger snabbare än lönerna för folk med collegeutbildning.
Det verkar alltså som om lärosätena säljer en produkt som inte marknaden vill ha. Åtminstone inte till det aktuella priset.
Den klassiska tumregeln är att allt jävla elände som man hittar på i utlandet importeras hit snarast möjligt av våra kära folkvalda, som jobbar som illrar på att globalisera oss så hårt som möjligt. Räkna med att den ohållbara utbildningsekvationen kommer hit.
På en helt öppen marknad skulle problemet reglera sig självt, via effektivare utbildning och nya lösningar för att minska kostnaderna. Eftersom både företag och politiker är livrädda för verkligt fria marknader har vi högvis med interferens som förhindrar denna självreglering.
I den kommersiella sfären tar det här sig uttryck som omotiverade bidrag till felskötta banker och storföretag, krystade och tveksamma skatter till förmån för utvalda organisationer och företag och diskreta statliga bidrag till verksamheter som anses speciellt "nyttiga". På utbildningssidan har vi till exempel rätten att kalla sig "universitet" eller "högskola", samt möjligheterna för politiker att dagligen eller veckovis reformera betygssystem och kriterier för godkännande. Allt till förfång för eleverna.
LEL har ett visst framtidshopp i artikeln, bland annat påpekar han att det nuvarande systemet med tjugofem kilo kursmaterial per student och år kommer att vara försvunnet inom kort, när tekniska lösningar som Kindle drar ned kostnaderna. Han funderar också på vad ett bibliotek kommer att innebära för framtida studenter när tekniken gör hela världens information tillgänglig för varje elev. Svaret på den funderingen är "Bibliotek kommer att vara okända företeelser om ett decennium", samt att Kindle och dess syskon inte på något sätt kommer att minska kostnaderna.
Det pågår en omfattande utslaktning av bibliotek i USA och England. Bibliotek har klassats som "icke vinstgenererande" av moderna politiker som mäter pengatravar, och med en välavlönad och välorganiserad lobby som i varje ögonblick förklarar för dessa politiker att varje lån är en direkt stöld från de stackars copyrightägarna (och kanske i förlängningen kreatörerna också) så är varje nedlagt bibliotek en "marknadsnyttig insats".
Biblioteken kommer att försvinna. Först där, sedan här.
Kindle löser inga problem, eftersom samma lobbygrupp ser fri information som stulen information. Elektroniska studiemedel kommer inte att vara billigare än pappersbaserade, de går inte att göra anteckningar i på samma sätt som de pappersbaserade och de går inte att sälja vidare som de pappersbaserade. Detta lilla kryphål (att man kan sälja sina böcker vidare) håller som bäst på att täppas igen i takt med att amerikanska domstolar omdefinierar ägarbegreppet och gör vidareförsäljning av skyddat material olaglig. Som skyddat materal räknas i praktiken allt du inte tillverkat med dina egna händer.
Så vad kan vi göra åt den här ohälsosamma utvecklingen där utbildning snart kommer att vara för dyr för att vara allas egendom? Vad kan göras?
Inget.
De nu styrande har ingen anledning att vilja undvika den här utvecklingen. En outbildad väljarkår är en lydig väljarkår. Som Statsministern så vist sade; "Alla tjänar på att den här debatten lägger sig".
I ett progressivt samhälle skulle man vidta åtgärder för att till exempel producera fritt utbildningsmaterial som inte är copyrightskyddat. Man kunde bygga upp en bank av kurser på högre utbildningsnivå för självstudier, och göra dem fritt tillgängliga på nätet. Därefter kunde man låta de självlärda eleverna betala för att göra prov som visar att de klarat studierna. Man kunde spela in föreläsningar och publicera dem på samma sätt som TED-föreläsningarna. Man kunde med relativt enkla medel erbjuda alla som har lust att studera en väg till högskolepoäng eller motsvarande.
Vi har tyvärr inte ett progressivt samhälle. Vi har ett repressivt.
Så länge befolkningen engagerar sig mer i "Let's dance" och "Melodifestivalen" än i de allmänna valen kommer den här sortens problem aldrig att lösas. Vi går mot ett samhälle av trettiotalsmodell där på sin höjd tio procent av befolkningen har råd att studera förbi gymnasiestadiet. Skillnaden är att vi inte längre har något arbetsmarknadssegment där de "halvutbildade" får rum.
Det verkar alltså som om lärosätena säljer en produkt som inte marknaden vill ha. Åtminstone inte till det aktuella priset.
Den klassiska tumregeln är att allt jävla elände som man hittar på i utlandet importeras hit snarast möjligt av våra kära folkvalda, som jobbar som illrar på att globalisera oss så hårt som möjligt. Räkna med att den ohållbara utbildningsekvationen kommer hit.
På en helt öppen marknad skulle problemet reglera sig självt, via effektivare utbildning och nya lösningar för att minska kostnaderna. Eftersom både företag och politiker är livrädda för verkligt fria marknader har vi högvis med interferens som förhindrar denna självreglering.
I den kommersiella sfären tar det här sig uttryck som omotiverade bidrag till felskötta banker och storföretag, krystade och tveksamma skatter till förmån för utvalda organisationer och företag och diskreta statliga bidrag till verksamheter som anses speciellt "nyttiga". På utbildningssidan har vi till exempel rätten att kalla sig "universitet" eller "högskola", samt möjligheterna för politiker att dagligen eller veckovis reformera betygssystem och kriterier för godkännande. Allt till förfång för eleverna.
LEL har ett visst framtidshopp i artikeln, bland annat påpekar han att det nuvarande systemet med tjugofem kilo kursmaterial per student och år kommer att vara försvunnet inom kort, när tekniska lösningar som Kindle drar ned kostnaderna. Han funderar också på vad ett bibliotek kommer att innebära för framtida studenter när tekniken gör hela världens information tillgänglig för varje elev. Svaret på den funderingen är "Bibliotek kommer att vara okända företeelser om ett decennium", samt att Kindle och dess syskon inte på något sätt kommer att minska kostnaderna.
Det pågår en omfattande utslaktning av bibliotek i USA och England. Bibliotek har klassats som "icke vinstgenererande" av moderna politiker som mäter pengatravar, och med en välavlönad och välorganiserad lobby som i varje ögonblick förklarar för dessa politiker att varje lån är en direkt stöld från de stackars copyrightägarna (och kanske i förlängningen kreatörerna också) så är varje nedlagt bibliotek en "marknadsnyttig insats".
Biblioteken kommer att försvinna. Först där, sedan här.
Kindle löser inga problem, eftersom samma lobbygrupp ser fri information som stulen information. Elektroniska studiemedel kommer inte att vara billigare än pappersbaserade, de går inte att göra anteckningar i på samma sätt som de pappersbaserade och de går inte att sälja vidare som de pappersbaserade. Detta lilla kryphål (att man kan sälja sina böcker vidare) håller som bäst på att täppas igen i takt med att amerikanska domstolar omdefinierar ägarbegreppet och gör vidareförsäljning av skyddat material olaglig. Som skyddat materal räknas i praktiken allt du inte tillverkat med dina egna händer.
Så vad kan vi göra åt den här ohälsosamma utvecklingen där utbildning snart kommer att vara för dyr för att vara allas egendom? Vad kan göras?
Inget.
De nu styrande har ingen anledning att vilja undvika den här utvecklingen. En outbildad väljarkår är en lydig väljarkår. Som Statsministern så vist sade; "Alla tjänar på att den här debatten lägger sig".
I ett progressivt samhälle skulle man vidta åtgärder för att till exempel producera fritt utbildningsmaterial som inte är copyrightskyddat. Man kunde bygga upp en bank av kurser på högre utbildningsnivå för självstudier, och göra dem fritt tillgängliga på nätet. Därefter kunde man låta de självlärda eleverna betala för att göra prov som visar att de klarat studierna. Man kunde spela in föreläsningar och publicera dem på samma sätt som TED-föreläsningarna. Man kunde med relativt enkla medel erbjuda alla som har lust att studera en väg till högskolepoäng eller motsvarande.
Vi har tyvärr inte ett progressivt samhälle. Vi har ett repressivt.
Så länge befolkningen engagerar sig mer i "Let's dance" och "Melodifestivalen" än i de allmänna valen kommer den här sortens problem aldrig att lösas. Vi går mot ett samhälle av trettiotalsmodell där på sin höjd tio procent av befolkningen har råd att studera förbi gymnasiestadiet. Skillnaden är att vi inte längre har något arbetsmarknadssegment där de "halvutbildade" får rum.
posted by Amazed at 13:22
