Chickenrace

M*rika F*rmgren skriver ett glödande upprop för upphovsrätten i C*rren. Hon börjar med att måla upp en hofull vy över den civilisationens död som det skulle innebära om kreatörerna gick i strejk. Tystnad på puben, vilket lidande. Inget i radio, inget i TV, inga vykort och inga filmer. Visst vore det fattigt.

Ja, visst vore det hemskt. Om det inte vore så att jag hade över nittio hyllmeter böcker hemma skulle jag darra av obehag. Om jag inte tillbringat tre fjärdedelar av mitt liv med att köpa skivor, filmer och tidningar som finns kvar skulle jag onekligen känna mig hotad. Problemet är att de varor jag redan köpt inte fungerar som MF och resten av upphovsrättsinnehavarna vill, jag behöver inte betala boken VARJE gång jag läser den, även om förläggareföreningen hemskt gärna vill att det skall vara så (vilket B- Ask glatt kommer att klubba igenom när de kommer sig för att be om det). Det är nämligen så, MF, att när jag köpt en produkt är den min. Jag kan avnjuta den när och hur jag vill, trots upphovsrättsinnehavarens ihärdiga gnäll. Än så länge.

MF är en av de hundratals debattörer som gett sig fan på att någon vill ta bort upphovsrätten. Lustigt nog har jag fortfarande inte sett någon faktiskt argumentera för att detta skall göras. Det är ett plastargument som försvararna av dagens upphovsrätt kommer dragande med på samma sätt som man ropar "varg" varenda gång en jakthund försvinner i skogen. Jag vet ingen som vill ta bort upphovsrätten. Jag känner däremot många som vill förändra den och anpassa den till dagens verklighet i stället för 1800-talets som den i dagsläget är utformad för. I stället väljer påfallande många att sätta klackarna i marken och yla om att elaka pirater försöker stjäla deras inkomster. MF skriver yvigt om att marknadsekonomin förutsätter att man har rätt att tjäna pengar på sitt verk, men hon talar väldigt lite om att marknadsekonomin också förutsätter en viss vilja att följa med sin samtid. MF vill ha kvar ett system som är lika otidsenligt som isutkörarnas skrå, eller den utbredda sadelmakeriverksamheten. Marknadsekonomin slog ihjäl de två branscherna och de som var i dem anpassade sig, men tydligen skall man bara använda vissa bitar av marknadsekonomins lov när man argumenterar. Hmm.

MF avslutar med att uppmana till en dags strejk för alla kulturarbetare och utsatta kreatörer. Får jag komma med ett mindre mesigt förslag? Gå ut i generalstrejk i ett kvartal. Låt mig slippa disco-skiten på puben så jag kan föra ett samtal i normal ton med mina medmänniskor. Släck ned de 15 identiska kommersiella radiokanalerna som sägs stå för "mångfald". Gott folk, sluta köpa skivor och filmer och biobiljetter i tre månader. Låt oss se vad som händer. Jag har i alla fall den kulturbuffert jag behöver för att kunna övervintra ett kvartal utan nya inköp. Med den lagliga, fria kultur jag finner på nätet och den diskurs som förekommer där har jag dessutom de nyheter jag behöver utan att behöva handla något nytt. Så, vad sägs? Ska vi skicka en signal till de gnällande upphovsmännen att det redan finns femhundra år av skapad kultur där ute, och att det mesta av det är bättre än det som skapas i dag? Tror ni tre månader utan intäkter räcker för att skicka en signal till skiv-, film- och bokbranschen att det är dags att låta 1800-talet vila i frid? Jag har inga som helst problem med att säga upp min TV-avgift och i stället för att sitta och konsumera direktsändning ägna mig åt att umgås med folk igen. Kanske framför en redan betald film från anno dazumal. Helt lagligt, och utan att betala ut mer pengar. Jag förutsätter att under strejkkvartalet kommer inte heller några bidrag att betalas ut till tidningar, operan eller annan strejkande kultur. Inga stödpengar till provanställda journalister. Inga bidrag av något slag. Precis som vanligt får de som strejkar lösa lönefrågan på annat sätt.

Jag vet att B- Ask är redo att gå långt för att få stå på scen tillsammans med sina artistvänner, hon har i alla fall inga problem med att skrota ett århundrade av progressiv lagstiftning. Jag vet att staten är redo att gå in med pengar när bankerna svackar en liten aning men tror ni att staten är beredd att gå in och rädda skivbolag som bygger sin verksamhet på förväntade eviga miljardintäkter? Tror ni man går in och räddar de hundratals biografer som hade råd att köpa en helsida i D*gens N*heter för att kverulera om "hotet mot biografnäringen", som deras egen statistik visade var lögn rakt igenom? Exakt hur mycket litar ni på att glamoursökande politiker håller er under armarna?
Vill ni verkligen ta reda på det? Jag är villig. Kom loss!

Marknadens krafter

M*kael T*mm skriver på Sv*riges R*dios webplats om debatten om IPRED, och om debatten som föregått lagförslaget. Egentligen skriver han inte om vad som sagts, utan han fokuserar på att debatten varit väldigt konstig eftersom Fildelarna, denna massa av elvaåriga kultursnattare, lurat alla att tro att de har framtiden på sin sida.
Han gör helt otippat jämförelsen med att stjäla fysiska saker, och är därmed den hundratusende personen i sverige som yrar om att gå in och stjäla skivor i butiker, eller någons gräsklippare eller cykel. MT ser ingen som helst skillnad på immateriella saker som kan mångfaldigas gratis, och fysiska objekt som kostar resurser att framställa och transportera. Jag önskar honom lycka till med den inställningen.

Jag orkar inte dra den hundratusende förklaringen om vad skillnaden är mellan kopiering och stöld, det är jag för gammal för. Någon yngre som orkar får engagera sig i det. Jag tänker koncentrera mig (inte fokusera, alltså) på hans intressanta uttalande: "Det är kulturens förvandling till marknad som gjort det fria ordet möjligt, som givit utrymme för åsikter och konst ingen från början velat stödja."
Nu var jag lite elak här och stal hans ord, så ni som läser hans artikel på nätet kommer att hitta ett hål i den, men lyckligtvis finns ju informationen här i stället.
Enligt MT är det kommersialiseringen som gett upphov till mångfald. Det är därför alla skivbolag har en egen version av gamla Spice Girls. Det är därför alla har en blond artist i Britneyfacket. Det är därför det finns en fabrik utanför Manchester som tillverkar svåra brittiska popsnören med långt stripigt svartfärgat hår och illasittande kavajer. Kommersialiseringen har gett oss en likriktning som är själsdödande. Påståendet att det finns utrymme för konst ingen vill stödja är häpnadsväckande; peka ut en sådan konstnär som faktiskt blir publicerad!

Företagen som är dagens mecenater är här för att tjäna pengar. De har inga ambitioner att bli ihågkomna för att de gjort en insats, de sysslar med det här för att kunna köpa sitt andra privatflygplan före femtio års ålder. Forna dagars mecenater byggde monument över sig själva, vilket ledde till ett och annat slott och ett och annat katedraltak. Dagens mecenater efterlämnar dagsländor till artister som har kortlivad men bred "appeal". Efter fem år minns ingen dem. Efter tio år finns deras böcker knappt på antikvariaten, och skivorna går inte att sälja ens i reabackarna. Det är vad kommersialiseringen lett till. Om MT hade rätt skulle det vara enkelt att peka på dagens motsvarigheter till Beethoven, Bach eller Mozart. Kom med ett förslag. "Band Without Audiences"? "Idol-Rupert"? Vad sägs om ett exempel inom bildkonsten? Vem är dagens Michelangelo? Th*mas K*nkade? Dagens stora författare och arvtagare till Shakespeare? Kanske någon av de hundratals svenska deckarförfattare som sprutar ur sig medelmåttigheter eftersom det enda som säljer volym i svensk bokhandel är deckare och kokböcker?

Den mångfald som finns inom kulturen i dag har uppstått trots de kommersiella intressena, som gör allt de kan för att hindra andra artister från att konkurrera om kundernas pengar. Den mångfald som finns nu gör det eftersom den nya tekniken, som MT fnyser åt som en parentes, gör det möjligt för potentiella kunder här att lyssna på musik från andra delar av världen och få influenser som inte är tillrättalagda för den genomkorkade kommersiella radion. Det är det här fria spridandet av kultur som fildelarna är villiga att strida för. Det är inte att varan är gratis som lockar, det är att varan är nyskapande och intressant. Påfallande många av fildelarna är storkonsumenter av betald kultur. Det hindrar inte MT från att glatt raljera om att bryta sig in hos dem och stjäla deras ägodelar.
Det resonemanget, att stjäla av tjuven för att lära honom en läxa, öga för öga och tand för tand, är medeltida. Vad gäller den synvinkeln har definitivt vi elvaåriga fildelare lämnat MT och hans gelikar bakom oss, och vi tittar ogärna tillbaka på det eländet.

Som avslutning hoppas jag att MT får en riktigt rejäl influensa i vinter. I hans lilla värld betyder det ju att han tagit smittan från någon annan och därmed gjort denne frisk, och det vore ju en god gärning. MT kan behöva lite god karma, med tanke på hans människosyn och allmänna upplysningsnivå. Jag önskar honom en febrig och rosslande jul.